Några av rapportens viktigaste resultat för åren 1991 till 2015 är:
Stressen i arbetet ökar och särskilt utsatta är kvinnor i arbetaryrken. Andelen arbetarkvinnor som anger att de bara kan ta korta pauser som mest halva tiden, har ökat med 16 procentenheter till 77 procent 2015.
Egenkontrollen över arbetet har minskat. Sju av tio arbetarkvinnor anger 2015 att de som mest halva tiden kan bestämma sin arbetstakt – vilket är en ökning med 20 procentenheter.
Är för det mesta aldrig med och beslutar om upplägget av arbetet. Här finns en ökning från strax under 40 procent på 90-talet till nästan 50 procent 2015 för arbetarkvinnor. För övriga grupper i arbetslivet är läget ungefär detsamma.
När det gäller hudkontakt med rengörings- eller desinfektionsmedel är trenden mycket negativ för arbetarkvinnor, framför allt i offentlig sektor. Där utsätts nu nästan varannan, mot var tredje i början av 90-talet. I rapporten påtalas bristen på arbetskläder i bl a hemtjänst och för barnskötare som ett stort problem.
Utvecklingen av tunga lyft – att flera gånger dagligen lyfta minst 15 kilo – har blivit bättre för alla, utom för kvinnor i industrin.
I rapporten rekommenderas bl a att skyddsombudens och de regionala skyddsombudens roller stärks och att alla anställda får tillgång till kvalitetssäkrad företagshälsovård.