Jag har arbetat som rehabkonsult i 15 år och i 10 av dem har jag utbildat närmare 1000 rehabkoordinatorer inom såväl företagshälsovård som hälso- och sjukvården. Som rehabkoordinator och rehabsamordnare hamnar jag gång på gång i samma dilemman och träffar kursdeltagare, kunder, arbetsgivare, individer och läkare som även de möter dessa dilemman.

Några exempel:

- Att Försäkringskassan under lång tid är osynlig i ett aktuellt ärende eller inte kommer på möten.
- Att arbetsgivare av sin medarbetare bara får sidan 2 av nu gällande läkarintyg, vilket ger mycket begränsad info.
- Att sjukskrivande läkare sjukskriver för besvärliga livssituationer.

Anna Sporrong.

Ett annat exempel är rehabiliteringskedjan. Den har inget med rehabilitering att göra. Det finns ingen paragraf i Socialförsäkringsbalken som i relation till tidsgränserna i kedjan ger rätt till rehabilitering vid viss tidpunkt. Rehabiliteringskedjan handlar uteslutande om att Försäkringskassan tar ställning till rätten till ersättning, inte till rehabilitering.

Kanske vore det dags med en rehabiliteringskedja värd namnet: att man vid vissa tidsgränser ska ha utretts och fått behandling – för att strukturerat kunna arbeta med rehabplaner och återgång i arbete. På så sätt förkortas eller till och med undviks sjukskrivning. Om ärenden kring sjukfrånvaro och rehabilitering fungerade smidigare skulle mycket tid, kraft och resurser kunna sparas.

När ska vi sätta ner foten och skapa en konsekvent tydlighet? Om Riksdagen bifaller Regeringens budgetproposition, utgiftsområde 10, nu i december så innebär det att arbetsgivare från den 1 juli 2018 ska göra en rehabplan, när en medarbetare varit sjukfrånvarande i 30 dagar och sannolikt kommer vara så i mer än 60 dagar. Sannolikheten att riksdagen yrkar bifall torde vara god.

Upplägget och intentionerna är bra. Men lagen riskerar att bli tandlös om ingen ansvarar för att följa upp att arbetsgivarna faktiskt upprättar denna rehabplan inom utsatt tid och att den sedan följs och revideras löpande.

Som vanligt saknas helhetstänk. Jag skulle vilja se förslag som ser till helheten. Där man t ex ser över arbetsgivarens rehabiliteringsansvar i praktiken från ax till limpa. Hur och när arbetsgivare och arbetstagare kan stödjas. När och var företagshälsovården kommer in och vad hälso- och sjukvårdens uppdrag är. I dagens strukturer blir det ofta en stolpighet som försvårar rehabarbetet och gör det diffust och otydligt. En advokat inom arbetsrätt som jag arbetat med brukar alltid säga ”det beror på” och visst är det så. Men vad skönt det skulle vara om det inte alltid ”berodde på” i dessa viktiga frågor.

//ANNA SPORRONG
konsultativ expertresurs inom sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen