Det har nu gått några veckor in i terminen. I skolorna har elever och lärare hittat sig till rätta i nya sammanhang och i nya klassrum. Men på många håll finns stora hål i pusslet. Lärare saknas och bristen på kollegor sätter befintliga lärare i en tuff sits med stort ansvar och hög arbetsbelastning.
Svensk skola står inför stora utmaningar. Kunskapsresultaten måste höjas och fler måste klara sig igenom skolan för att nå gymnasiebehörighet och senare en gymnasieexamen. Förra året kom 70 000 nyanlända barn och unga till Sverige.
Tyvärr är uppförsbacken stor. Om bara tre år beräknar regeringen att 60 000 lärare kommer att saknas. Samtidigt visar Lärarförbundets egna undersökningar att nästan 9 av 10 grundskollärare anser att deras arbetsbelastning är för hög. Det är en ekvation som inte går ihop. Regeringen, kommunerna och de fristående skolorna har nu ett gemensamt ansvar att locka fler till yrket samtidigt som man tar krafttag med lärarnas arbetsbelastning.
Det finns saker att göra för att ge lärarna bättre förutsättningar att fokusera på kärnuppdraget: barnens och elevernas lärande. Det lärarna helst av allt själva vill förändra är att minska den administrativa bördan. Man vill också se över den extra anpassningen av elevernas undervisning, elevgruppernas storlek och förväntan på att vara till exempel rastvärd. Mycket av det som lärare i dag ägnar sin tid åt skulle kunna göras av andra. En överväldigande majoritet av lärarna är positiva till att få ökat stöd från andra yrkeskategorier i skolan, som administrativa lärarassistenter och en utbyggd elevhälsa.
Varje huvudman måste ta ansvar för att vara en bra lärararbetsgivare. Det behöver inte vara så svårt: Säkra upp att resurser och kringstöd räcker till. Säkerställ tiden till undervisningen, möjligheterna till kollegialt samarbete, den kontinuerliga kompetensutvecklingen och självklart att lärares arbete värderas tillräckligt. Det finns inga genvägar till ett bra arbetsgivarskap. Den som inte tar detta på allra största allvar kommer att få problem att rekrytera och behålla behöriga och legitimerade lärare.
Man kan inte heller tro att det går att göra reform på reform som inte är fullt finansierad. Oavsett om det handlar om nationella prov, obligatoriska bedömningsstöd eller läsa-skriva-räkna-garanti måste lärare och skolledare få chansen att diskutera förändringen och den tid det tar att implementera och senare utföra arbetet måste kompenseras på annat håll. Nya förslag bör alltid innehålla en konsekvensanalys av vad förslaget innebär för arbetsbelastningen.
Att vara lärare är ett kvalificerat, spännande och oerhört roligt arbete. Vi lärare måste ges rätt förutsättningar att skapa den bästa skolan.
Johanna Jaara Åstrand
Förbundsordförande Lärarförbundet
//Du&jobbet