”Kontor är en bra konfliktyta”

2022-08-11

NY BOK Mellanchefen Walters första uppdrag är att införa öppet kontorslandskap. Augustin Erbas Den unge Walters lidande är en komisk roman som utspelas på ett bankkontor.

Varför valde du arbetslivet som miljö?
– Det är en sådan stor del av våra liv. Särskilt livet på kontor är en väldigt konstruerad tillvaro, egentligen är det absurt bara det att sitta hela dagen framför ett bord med en liten låtsassol.  

Vad tänker du om öppna kontorslandskap?
­– Många menar på att det är dåligt, men det finns forskning som går åt andra hållet också. För boken blir det en bra konfliktyta. Som journalist har jag suttit i öppna kontorslandskap i princip hela mitt arbetsliv, kunnat ropa till olika funktioner och haft det där bruset.

I boken liksom smygs förändringen in. Kan det gå till så?
– Det är klassiskt för en svag arbetsgivare att man säger en sak och hoppas att medarbetarna inte ska märka vad man håller på med. Men så fort en arbetsgivare säger att ”nu ska vi omorganisera” har folk lärt sig att det betyder besparingar. Samtidigt som arbetsgivaren har makten är man lite rädd för medarbetarna och inför att säga sanningen.

Walter är på väg att ordna workshop om värdeord, men hejdas av sin assistent som säger ”De ska bli distraherade, inte hata dig”. Kommentarer på det?
– Det är jättebra med värdeord. Men inte om ledningen har avancerade workshops och ältar om det till exempel ska vara transparens eller uppriktighet som gäller och sedan tar sina ord och häller dem som kallt vatten över nivån under. En bra arbetsgivare tar i stället avstamp i det medarbetarna vet om vilka problem som finns. Är det sedan tydligt vad som ska uppnås kan det bli en ganska rolig arbetsplats.

Hälsoångest är ett annat av Walters lidanden.

Vid en AW kan Walter snabbt se vem som är alkoholiserad, nykter alkoholist respektive mitt i en sårig skilsmässa.
– Ja, men chefen sitter redan innan på mycket information om varje person. Man berättar mycket för chefen för att man ibland är tvungen. De flesta chefer förvaltar detta så gott de kan. Chefen kan kanske inte säga att Nisse ska göra mindre ett tag nu för att han har en sjukdom.

Nu är du arbetsledare utan personalansvar, men du har varit klassisk mellanchef?
– Ja, på Sveriges radio var jag chef för 60 personer som mest. Jag tycker om att vara chef. En bra mellanchef är hård mot sina chefer och lyhörd mot medarbetarna. Ett tips till medarbetare är att inte bara gå till chefen med problem utan också med lösningar, då är det större chans att lyckas lösa problemet.

Var du bra som mellanchef?
– Det ska du inte fråga mig. Jag fick bra resultat på medarbetarundersökningar, men att vara chef är att misslyckas lite varje dag. Ska du ta 100–150 beslut om dagen så blir några fel och en del hinner du inte med. I pjäser och romaner är chefer onda eller idioter – eller både och. Därför var det roligt att skriva om en som gör så gott han kan.

Ett pingisbord där det skrivs på bankpapper har du hämtat från verkligheten, är det något mer du plockat direkt?
– Det kan jag inte säga, då skulle jag bli stämd! Mina tre tidigare romaner var lite tyngre och mer dramatiska, men gemensamt med den här är att chockerande mycket är taget ur verkligheten.

//ANN PATMALNIEKS, Du&jobbet