Dåliga riskanalyser bakom skyddskaos i äldreomsorgen

2020-07-22

Luddiga rekommendationer och övertro på lokala riskbedömningar har bidragit till kaoset när det gäller skyddsutrustning inom äldreomsorgen, visar en genomgång från Du&jobbet.

Omsorgspersonal ska ha tillräckligt bra skyddsutrustning, men hur skyddet ser ut ska avgöras lokalt, i samarbete mellan arbetsgivare, anställda och skyddsombud. Det är Folkhälsomyndighetens linje när det gäller vilken skyddsutrustning anställda i äldreomsorgen ska ha för att skydda sig mot coronaviruset.

Men i praktiken har många anställda inom äldreomsorgen upplevt att bristen på skyddsutrustning lett till en hierarki där sjukvården gått först och äldreomsorgen kommit därefter. Detta är en upplevelse som flera skyddsombud Du&jobbet talat med vittnar om.

I början av maj svängde Folkhälsomyndigheten också något i sin syn på användningen av munskydd. Nu ansåg man plötsligt att ”användning av visir eller munskydd på personalen kan övervägas som en extra åtgärd” inom äldreomsorgen. Detta var då helt nya besked.

Luddigheten gällande skyddsutrustning har ifrågasatts av många. Anna König Jerlmyr (M), finansborgarråd i Stockholm, anser att otydligheten kring munskydden skapar oro både bland anställda och äldre. Många
skyddsombud säger liknande saker.

Olga Krivtsova.

Olga Krivtsova, huvudskyddsombud för Kommunal i Malmö, upplever att rekommendationerna kring skyddsutrustning inte är tillräckligt tydliga för att omsorgspersonalen ska känna sig trygg. Att man rekommenderar att något ”kan användas” är för vagt, menar hon.
– Det borde vara ett ”ska” från Folkhälsomyndigheten, skriver hon till Du&jobbet.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) saknar också tydlighet.
– Cheferna därute i verksamheterna vill göra rätt. De behöver få tydliga riktlinjer från expertmyndigheterna, och det är viktigt att myndigheter säger samma sak. Det har funnits en viss förvirring kring vad som gäller, säger Caroline Olsson, sektionschef på avdelningen för arbetsgivarpolitik på SKR.

Den främsta otydligheten gäller om anställda i äldreomsorgen behöver munskydd vid arbete med patienter som har misstänkt eller konstaterad covid-19. Frågan har hamnat högt på agendan efter att Arbetsmiljöverket ställt krav på att anställda på Serafens äldreboende i Stockholm skulle ha vätskeavisande munskydd vid nära arbete med coronasmittade äldre.

Stockholm stad överklagade domen och menade att visir räcker och att ”munskydd ej behövs då visir täcker hela munnen”. Peter Olsson, huvudskyddsombud för Kommunal på Kungsholmen i Stockholm, lade det skyddstopp på Serafen som ledde fram till den rättsliga process om munskydd som ännu pågår.

Han ser bara en tänkbar anledning till att Stockholm stad så hårt motsatte sig kravet på munskydd.
– Jag tror att det handlar om svårigheten att få fram utrustning. Samhället gjorde en prioriteringsordning utifrån tillgång. På sjukhusen finns det ju utrustning, säger han.

Att det har varit svår brist på munskydd under våren är bekräftat av många. Gällande tillgången i äldreomsorgen nu skriver Socialstyrelsen i ett mejl till Du&jobbet att det varierar mellan kommuner, men att tillgången har förbättrats.

Folkhälsomyndigheten har också betonat vikten av lokala riskbedömningar, där man tar in både skyddet för de äldre och för de anställda. All personal ska känna till vilka åtgärder man har gjort och vilken skyddsutrustning som ska användas i varje arbetssituation, samt hur den ska användas, enligt Folkhälsomyndighetens råd.

Mycket tyder dock på att dessa lokala riskbedömningar inte fungerat särskilt väl i äldreomsorgen, vare sig under krisen eller tidigare. När det systematiska arbetsmiljöarbetet – där riskbedömningar ingår – inte fungerar väl slår kriser extra hårt.
– På de flesta vårdtagare här har det inte funnits riskbedömningar. Hade man gjort det utifrån varje vårdtagare tidigare hade vi varit mycket bättre förberedda, säger Anna Morschheuser, som ingår i Kommunals arbetsmiljöteam i Göteborgs stad.

Även arbetsrättsexperten Tommy Iseskog tror att riskbedömningar fattats på många håll. Han anser till och med att arbetsgivare kommer att ställas inför rätta för detta när pandemin är över.
– Det är sannolikt att det blir så. I grunden handlar det om att man måste göra riskanalyser och jag tror att sådana har saknats i väldigt stor omfattning, säger han till SVT Nyheter.

Pernilla Niia.

Även Arbetsmiljöverket har sett brister.
– Det har inte funnits rutiner för samverkan om hur man ska lösa situationen lokalt. Vi har sett att man ofta brustit i den lokala dialogen på arbetsplatserna mellan arbetsgivare, chef och arbetstagare, skyddsombud och smittskyddssköterska. Det här har skapat otydliga budskap och oro på arbetsplatserna, skriver Pernilla Pehrson Niia, regionchef på Arbetsmiljöverket, i ett mejl till Du&jobbet.

Hon fortsätter:
– Många vill få enkla och generella lösningar på problem men det finns inga genvägar i arbetsmiljöarbetet. Om man inte gjort sin hemläxa så visar det sig särskilt tydligt i en krissituation. Då finns inte tillräckliga rutiner att hålla sig till. Det har vi sett, och inte minst inom äldreomsorgen har det varit tydligt.

Caroline Olsson på SKR tror att äldreomsorgschefernas kunskaper kring riskanalyser skiljer sig mycket åt.
– Men vi ska komma ihåg att vi stått inför en ny okänd sjukdom, och en helt ny situation. Därför har vi (SKR) också försökt ge maximalt med rådgivning.

I en enkät med 570 äldreomsorgschefer som fackförbundet Vision gjort är det många som beskriver en ovisshet kring vad som är rätt beslut gällande skyddsutrustning.. En fjärdedel av de tillfrågade cheferna har funderat på att returnera sitt arbetsmiljöansvar till en högre chef.
Flera skyddsombud Du&jobbet talat med vittnar också om att de anställdas osäkerhet kring skyddsutrustning gör att många vill använda sig av visir och munskydd även i kontakt med vårdtagare som inte har konstaterad eller misstänkt smitta.

//OSCAR MAGNUSSON, Du&jobbet

Här är tre grundråd från folkhälsomyndigheten för att minska smittspridningen inom äldreomsorgen:

1) Kunskap om basal hygien och hur man minskar smittspridning är centralt. Det är den verksamhetsansvarige (dvs chefen) som ska se till ”att personalen är utbildad och har tillräckliga kunskaper i basala hygienrutiner”.
2) Det är också ett krav att personalen har möjlighet till handtvätt, handdesinfektion, erforderliga skyddskläder och ”att i förekommande fall rätt skyddsutrustning finns på plats”.
3) Användning av visir eller munskydd på personalen kan övervägas som en ”extra åtgärd” för att försöka minska smittspridning inom äldreomsorgen. En förutsättning är dock att man inom verksamheten inte slarvar med övriga insatser och generella hygienrutiner.

Källa: Folkhälsomyndighetens skrift ”Åtgärder för att minska smittspridning av covid-19 från personal till äldre brukare och patienter”, publicerad på nätet den 8 maj.