Hela sju år efter den svåra olyckan på Nordkalk i Luleå sattes i maj slutpunkten för den långa juridiska processen. Hovrätten för Övre Norrland dömer Nordkalks platschef för grovt arbetsmiljöbrott och Nordkalk ska betala företagsbot på tre miljoner kronor. Det var den 11 november 2011 som en arbetare dog och tre andra skadades när ånga blandad med kalk strömmade ut genom öppningar i en kalkugn. Redan tidigare under dagen hade en arbetare brännskadats vid en liknande incident.

Bakgrunden till olyckan var att Nordkalk en längre tid haft problem med driftstörningar i ugnen. Efter en undersökning stod det klart att problemet bestod i s k sintertillväxt – hårda ansamlingar av stelnad kalk satt fast inuti ugnen och störde driften. Ledningen beslutade att försöka lösa upp den stelnade kalken genom att bespruta den med stora mängder vatten samtidigt som ugnen hölls het. Två entreprenadföretag – Limab och Empower – anlitades för arbetet.

När arbetet inleddes inträffade snart en olycka då en arbetare brännskadades när ånga blandad med kalk pyste ut genom ett hål i ugnen. Nordkalks ledning kallade till möte med entreprenörerna. De uppmanades att vara försiktiga och skyddsutrustning delades ut. Den senare var dock illa anpassad. Ansiktsmaskerna gick inte att använda. Sent på kvällen inträffade en ny och allvarligare olycka. Under en paus i arbetet läckte stora mängder ånga samt bränd och släckt kalk ut ur dels en öppnad lucka, dels hål som tagits upp under arbetets gång. Två arbetare fick livshotande brännskador. Den ene avled senare. Ytterligare två arbetare skadades.

Efter en lång förundersökning beslutade åklagaren att väcka åtal för grovt arbetsmiljöbrott. Platschefen åtalades för den andra olyckan och Nordkalk krävdes på företagsbot. Enligt åklagaren hade platschefen bl a inte utfört en tillräcklig riskbedömning av arbetet, inte förvissat sig om att arbetarna hade tillräcklig utbildning för jobbet och inte instruerat dem om hur de skulle undgå de risker som var förenade med arbetet. Genom denna oaktsamhet hade han enligt åklagaren gjort sig skyldig till vållande till annans död och annans kroppsskada. Tingsrätten gick på åklagarens linje. Men Nordkalk och platschefen överklagade, och nu har alltså Hovrätten för Övre Norrland fastställt tingsrättens dom. Målet kom till stor del att handla om vem som egentligen hade arbetsmiljöansvaret för det arbete som utfördes. Åklagaren menade att Nordkalk övertagit ansvaret från entreprenadföretagen Empower och Limab i egenskap av inhyrare av arbetskraft. Försvaret hävdade dock att arbetet utfördes inom ramen för ett entreprenadavtal, och att det följaktligen var entreprenörerna som hade arbetsmiljöansvaret. Hovrätten konstaterar att det ibland är svårt att dra en gräns mellan uthyrning och entreprenader. Det står klart att entreprenörerna i detta fall inte var bemanningsföretag. Vid arbeten som utfördes enligt det entreprenadavtal som gällde mellan företagen och Nordkalk låg följaktligen det huvudsakliga arbetsmiljöansvaret på Limab och Empower. Hovrätten finner dock att arbetet med att bekämpa sintertillväxten i ugnarna inte omfattades av avtalet. Limabs och Empowers anställda hade inte till uppdrag att utföra arbete inne i ugnarna. Det var inte entreprenörerna som fått i uppdrag att ta bort den stelnade kalken. Det som skett var att de tillfrågades om de kunde skicka personal för att hjälpa Nordkalk med arbetet. Därför ska Nordkalk anses ha hyrt in arbetarna, och följaktligen haft arbetsmiljöansvaret vid arbetet med sinterbekämpningen.

Det är enligt hovrätten klarlagt att platschefen hade arbetsmiljöansvaret genom delegering. Visserligen var det en inhyrd konsult som ledde mycket av det praktiska arbetet med sinterbekämpningen, men någon delegering av ansvaret till honom har inte skett. Platschefen var närvarande under olycksdagen och var med om att fatta beslut om arbetssätt. Att han senare inte kontrollerade hur arbetet fortskred, utan överlät detta till konsulten och en annan arbetsledare, gör inte att han kommer undan ansvaret. Nästa fråga är vad som egentligen orsakade olyckan. Efter utredning slår hovrätten fast att det var den använda metoden att få bort kalken som ledde fram till läckagen. Ett vittne med stor erfarenhet av sintertillväxt slår fast att metoden är farlig. Det finns andra, men dock mer tidskrävande sätt att åtgärda sintern. Enligt hovrätten var det alltså stora mängder vatten, värme och kalk i kombination med öppna luckor och hål, i förening med tidspress och oro för ekonomiska kostnader, som ledde fram till tragedin. Nordkalk har invänt att den metod som användes var vedertagen. Efter utredning tillbakavisar hovrätten detta. Det är inte brukligt att tillföra vattnet i den omfattning det här var frågan om, inte heller att man tar upp hål i ugnen i samband med tillförsel av vatten. Det arbetssätt Nordkalk använt kan visserligen ha förekommit tidigare, men det är enligt hovrätten oklart hur och under vilka förhållanden detta skett. Platschefen har själv vidgått att riskbedömning inte gjordes. Han har inte heller informerat arbetstagarna om de risker som fanns. Det har inte heller upprättats någon arbets- eller tidsplanering.

Platschefen har alltså varit oaktsam, slår hovrätten fast. För att någon ska dömas för vållande till annans död i det här fallet krävs dock att olyckan sannolikt inte inträffat om chefen agerat korrekt. Hovrätten menar att en riskbedömning enligt lagens krav med hög grad av sannolikhet lett till att olyckan undvikits. Eftersom platschefen dessutom lät arbetet fortgå efter den första olyckan bedömer hovrätten hans agerande som ett medvetet risktagande. Oaktsamheten ska betraktas som grov. Hovrätten bedömer straffvärdet för platschefens brott till ett års fängelse. Men han är tidigare ostraffad och fängelse utdöms i normalfallet inte för arbetsmiljöbrott. Därför döms platschefen liksom i tingsrätten till villkorlig dom och 200 dagsböter. Vilket är då företagets ansvar? Reglerna om företagsbot infördes 1986, och innebär att en sådan kan utdömas för brott som begåtts i utövande av näringsverksamhet när straffvärdet är högre än böter. Det krävs att företaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten eller att brottet begåtts av en person som har befogenhet att företräda företaget.

I det här fallet har platschefen varit ansvarig företrädare för Nordkalk. Han har gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Eftersom brottet är grovt ingår fängelsestraff i straffskalan. Nordkalk har enligt hovrätten inte gjort vad som skäligen ska krävas för att förebygga platschefens oaktsamhet. Metoden som användes var farlig och andra alternativ prövades inte. Därför ska Nordkalk betala företagsbot på tre miljoner kronor. Företaget ska dessutom betala skadestånd till den omkomne arbetstagarens familj och till två av de skadade arbetarna. (Hovrätten för Övre Norrland B-225-17)