Har ni en rättshaverist på jobbet? Personal inom vård, skola, omsorg, inspektörer och handläggare får räkna med att möta dem. En ny bok Möta människor med rättshaveristiskt beteende, ger råd hur man kan agera i tjänsten.

Rättshaverister brukar ställa aggressiva och upprepade krav, komma med dramatiska anklagelser och ha en verklighetsuppfattning som skiljer sig från andras. De utgör ofta ett arbetsmiljöproblem.

Författarna Jakob Carlander och Andreas Svensson menar att beteendet återspeglar psykiskt ohälsa. Orsakerna finns hos individen snarare än i den omvärld som anklagas. Beteendet går inte att förebygga genom att den som möter personen uppträder extra tillmötesgående.

Vad är då rättshaveristiskt beteende? Att kunna bli arg på myndigheter som gör fel och begära det stöd vi har rätt till är inte rättshaveri. Det uppstår när kampen fortsätter i det oändliga, krav ställs utan lagstöd och tar över livet. Haverister lever i ett nu där gamla oförätter är helt aktuella.

Exempel ges i boken, t ex mannen som i åratal står utanför en restaurang och delar ut lappar med tättskriven text, avslutad med: ”Jag ger mig aldrig.”
Valfrihetssamhället, tron att allt kan köpas och reklameras, kan bidra. Sociala medier kan underlätta kampen, genom lättheten att nå många myndigheter många gånger med skrivelser.

Rättshaverister har ofta har svårt att förstå hur andra tänker, de är dåliga på sk mentalisering. De uppvisar stereotypa beteenden: t ex långa berättelser, brev skrivna med versaler och understrykningar, de begär ut massor med handlingar och skickar massor med mejl. De kan ha specialkrav, t ex föräldern som kräver övervakningskameror på dagis för att hon inte litar på personalen.

Beteendet kan vara drag i personlighetssyndrom, t ex Aspergers syndrom, där specialintressen och intresse för regler är vanligt. Psykiatrin har ofta svårt att göra något.
Det finns inga enkla lösningar för dem som i tjänsten möter personerna, konstaterar författarna. De har däremot en rad råd, t ex tydlig hållning – var inte extra tjänstvillig, det bidrar till otydlighet. Acceptera att personerna finns i verksamheten. Tänk inte: ”hen kan inte vara här, vi har inga resurser”. Man har de klienter man har. Låt rättshaveristen göra det den har rätt till, t ex överklaga, anmäla, spela in samtal. Men ger lagen dig rätt att säga nej och det verkar vettigt -säg nej. Skaffa i förväg en beredskap hur ni ska agera.

I boken rekommenderas lågaffektivt bemötande, dvs att behålla lugnet inför ilskna angrepp, inte le eller gå in i konflikten. Var noga med att hålla löften och dokumentation. Låt den andre få sista ordet – haverister har ofta starkt behov av att få avsluta med något kritiskt. Men avbryt kränkande samtal och polisanmäl hot. Svara inte på allt i haveristens långa brev, bara på det ni måste. Var försiktigt med socialt småprat – det kan lätt missförstås. Och byt handläggare om det blir för tungt, kontakten kan förstöra arbetsglädjen.

//Du&jobbet 2:17