Gert Johansson har länge engagerat sig för bättre byggsäkerhet. Han är från början teletekniker och jobbade som ställningsbyggare på 80-talet, engagerade sig fackligt, blev skyddsombud, har bl a varit arbetsmiljöansvarig för ställningsbyggare och jobbat mycket utomlands.

Han pekar ut flera områden där förbättringar borde ske för bättre arbetsmiljö på byggen. Ett handlar om utbildning. Blivande chefer på byggföretag får ingen grundläggande arbetsmiljöutbildning när de pluggar till ingenjör, konstaterar han.
– Jag brukar fråga mina kursdeltagare hur många som fått arbetsmiljökunskaper när de studerade och svaret är: nästan ingen. Det borde ingå utbildning till BAS-U i t ex ett program till byggnadsingenjör, det är nämligen ofta byggnadsingenjören som sedan blir BAS-U. Byggarbetsmiljösamordnarna, BAS-P och BAS-U, får också för kort utbildning idag, anser Gert Johansson.
– Arbetsmiljöverket rekommenderar 48 timmar. 8 till 24 timmar är det vanliga. Det betyder att man oftast bara hinner ta en hastig titt på de 16 viktigaste föreskrifterna som gäller enligt AFS 1999:03. Lagen om BAS-P och BAS-U kom 2009. Det finns inget krav på att de som utbildat sig sen dess ska uppdatera sina kunskaper, trots att flera viktiga föreskrifter har ändrats. Varför inte som beställare åtminstone validera byggarbetsmiljösamordnarens kunskaper?, föreslår han.
– I flera andra länder är utbildningen längre, i exempelvis USA och Storbritannien omfattar den ca tre veckor. Sen finns det ändå folk som är mycket kunniga. Då handlar det ofta om ett eget intresse för frågorna.

Arbetsmiljön ska med från första dagen när man planerar ett bygge, betonar han.
– Arkitekterna har också för dåliga kunskaper, de kan rita så att t ex fönsterpartier, eller byggelement blir för tunga att hantera. Där ska arbetsmiljöexpertisen säga ifrån.

Frågan om byggarbetsmiljösamordnaren är tillräckligt oberoende och har tillräckliga befogenheter behöver också tas upp.
– Om platschefen, som har ansvar för ekonomi och tidsplaner, ska ha rollen kan intressekonflikter uppstå.

Ett annat problemområde gäller beställaransvaret.
– Här finns stora brister. Säg att en kommun ska bygga en skola åt barnen – då vill man ju inte att någon ska skadas. Men många kommuner känner inte till att man kan och ska ställa krav på arbetsmiljön i samband med upphandlingen.

Han tycker att man exempelvis kan kräva: att BAS-P och BAS-U ska ha 48 timmars utbildning, att ställningsbyggare ska visa upp intyg på kunskaper, (ställningsföreskriften kräver t ex att man har kunskap om det svenska regelverket.), att entreprenörerna kan dokumentera hur många olyckor/tillbud man haft på tidigare projekt – och t ex ge ut veckobrev med sådan info, att kommunens policyer också ska gälla bygget – t ex gällande rökning eller jämställdhet, att det i varje arbetslag ska finnas någon som kan svenska, osv…
– Det är bara att precisera i underlaget vad som gäller. Kommunerna borde ha egna anställda experter som kan ställa krav, precis som man har kvalitetsansvariga.

Han är också mycket kritisk till beställarnas bristande uppföljning.
– Man lämnar över arbetsmiljöansvaret för lättvindigt till entreprenören, men enligt lagen ska man följa upp att de verkligen tar det, att det som utlovats blir verklighet.

Ytterligare ett dilemma han ser är att lagen om offentlig upphandling lätt gör att billigast vinner.
– Kommunernas företrädare verkar vara livrädda för att ta annat än det billigaste, trots den diskussion som pågår om stora möjligheter att ställa krav på arbetsmiljö, socialt ansvar, miljövänlighet, mm i samband med offentlig upphandling.

Gert Johansson tillägger:

– Vi har världens bästa arbetsmiljölag! Om folk bara följde den skulle läget vara ett annat. Den svaga länken är för lite kunskap om reglerna. Men det handlar om liv och död!

Källa: Du&jobbet, maj 2016, Eva Berlin

Läs mer om utbildningen: Byggarbetsmiljösamordnare Bas-P och Bas-U