Arbetsmiljölagen (AML)

Stommen i det svenska arbetsmiljöarbetet är arbetsmiljölagen, AML, som är en ramlag. Den tar upp grundläggande regler, anger ansvar och befogenheter och talar om hur arbetsmiljöverksamheten ska organiseras i stort.

Om arbetsmiljölagen

AML trädde i kraft 1978, men ändringar har gjorts och görs kontinuerligt för att anpassa lagen till utvecklingen i arbetslivet. Arbetsmiljöverket beslutar om föreskrifter – AFS - som mer i detalj tar upp de krav och skyldigheter som ställs på arbetsmiljön. Regeringen kan besluta om kompletterande regler, t.ex. arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Alla lagar och förordningar publiceras i Svensk författningssamling (SFS) som finns att läsa på Riksdagens webbplats.

Det viktigaste i Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljöansvar

Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. AML gäller all verksamhet som drivs av arbetsgivare. AML gäller även utanför yrkeslivet, t.ex. för elever, vårdtagare och värnpliktiga. 

Arbetstagarna ska medverka genom att delta i förändringsarbete, följa skyddsföreskrifter, använda skydd och underrätta arbetsledare eller skyddsombud om tillbud och olyckor, dvs. olika farliga situationer.

Företagare har skyddsansvar även för sitt eget arbete. På gemensamma arbetsställen finns samordningsansvar och leverantörer av tekniska anordningar som ska se till att installationer är betryggande från skyddssynpunkt.

Roller och arbetsmiljöansvar